Inför andra etappen gick ut med tron att det skulle vara 3500 höjdmeter denna dag, var vi hade fått det ifrån vet vi inte.... Mentalt var vi inställda på att detta skulle bli den tuffaste dagen i manna minne.
Både temperaturen och antalet höjdmeter var en bra bit utanför min komfortzon. Med en termometer som visade 20-23 grader redan vid start insåg jag att här gäller det att dricka, dricka och åter dricka för att inte krokna totalt. När jag kört nästan halva etappen fick jag reda på från "medryttare" att dagens etapp hade ändrats och den hade bara 2700 höjdmeter och var 84 km lång.
Fantastiskt böljande landskap, här ser ni en liten del av etappens tuffare klättringar. Stigen fortsätter ytterligare 30 höjdmeter upp.
Ett härligt inslag, en bit in på den sista milen hade jag följe med en lokal hjälte som älskade cykelsporten. Efter ytterligare några kilometer när jag förklarade att jag kom från Sverige och han såg min svenska flagga på tröjan så var vi tvungna att stanna så han kunde ta en "selfie" med oss bägge.
Det sista jag hörde innan jag trampade vidare var "Facebook"........
Fredagsmys i sängen. Ligger ett par tusen kalorier minus efter dagens etapp och helt utan matlust.... Spännande.
Sista halva milen innehöll två mindre klättringar som sög ut den absolut sista energin från min kropp och när jag kom i mål hade jag totalkramp, många muskler som jag visste att jag hade men även en del som kändes helt nya för mig. Martin fixade upp lite mackor, yoggi och Cola på rummet så jag sakta men säkert kunde försöka få i mig lite energi igen. Liggande i sängen insåg jag att jag nog gjorde klokast i att stå över morgondagens etapp och växla över till Mega distansen på söndag.
Andra etappens höjdkurvor, vid de två sista små topparna längst ut till höger, (knappt synliga) tog min energi totalt slut så jag knappt kunde njuta av den sista utförlöpan. Så kan det vara ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar